Personlig årskrönika 2012

Det gångna året har varit en känslomässig berg- och dalbana. Mänsklighetens fula ansikten har verkligen visat sig på olika sätt. Jag kan förstå religion lite mer nu, vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär? Hur bra det kan vara med lite budord och regler! Eller varför inte en allsmäktig ledare att leva efter, som visar den rätta vägen att vandra vidare på och som tar hand om oss och värnar om varje litet lamm?

Om inte Den Allsmäktige finns, så finns ju den gudomliga kraften eller vad säger man -Karma- att tänka på. Det du gör åt andra ger en osynlig bumerang tillbaka, antingen skadar det dig eller så fångar du det och tar de positiva strömmarna som följer på det. Styrka. Ett ord som jag ser upp till och då menar jag inte muskler direkt. Om en hel drös med människor kastar bumeranger mot dig i en strid ström, vad ska du då svara med? Ska du fånga dem allihopa, grotta ner i meningen med kastet, och slutligen kasta tillbaka med full kraft? Eller ska man låta bumerangerna vina kring öronen, ducka bäst man kan och trava på i vanlig ordning? Svåra frågor som inte har enkla svar. Jag är iallafall övertygad om att varje bumerang ger något gott med sig, för min egen del. 

Hela året har varit en stor inspirationskälla till mitt skrivande, jag har så mycket att sortera och så mycket att katalogisera, dissikera och slutligen formulera. Int' gör de' nå' om det tar hela livet att recitera livet tillbaka... det är ju det som pågår hela tiden, som bekant. Alltså, ska jag skriva om 'Häxjakt förr och nu, allt du borde veta redan' eller 'Sprida ont blod, inte bara på medeltiden' eller 'När lammen tystnar' (oj den finns redan) eller 'Vad utgör en bra Ledare, från ett osannolikt medmänskligt perspektiv' eller 'Får man skjuta sank på enskilda individer enligt statliga regler'? Vet inte?! Det är jättejobbigt. Ska det vara sci-fi, politiskt eller socialrealism? Nu har jag iallafall fått en Projektledare som kan hjälpa mig med att hålla ordning på turerna. Förutom att projektleda mig så inspirerar hon mig, skäller och argumenterar. Kan inte bli bättre! Jag ska själv också försöka projektleda mitt liv, på sidan om alla texter.

Hälsan var inte på topp som vanligt, en operation som visserligen gick bra men tog kraft och energi ifrån allt annat. I år känner jag att topparna har varit kärleken! Verkligen. Osökt minns jag en liten spådam (fast hon var visst varken liten eller gammal) i Dalarna som sa att jag skulle träffa mitt livs kärlek inom kort. Verkligen den stora kärleken, underströk hon. Det lät alldeles för osannolikt men visst hände precis det som hon sa. Och i år firade vi 10 år tillsammans och två helt underbara ungar på köpet. Jag kan inte klaga på den kärlek som jag har och har fått under 2012, något magiskt har det varit. Pengar, jobb och materiella saker är verkligen långt nedprioriterat i de sammanhangen.
Jag provade på Zumba och köpte ett träningskort för första gången på länge. Det var riktigt roligt! Kommande år blir det än mer dans i Funkymomz tillsammans med min yngsta son som dansar i Funkykidz http://www.funkykidz.se/.

Året har varit ett enda långt jubileum egentligen, relationer och åldrar firades.. Egentligen är jag mest glad över att 3-åringen kommit över 3-årsstrecket och nu vill gå på toaletten. Blöjans dagar är räknade! Mina pojkar är så fina och smarta och jag kan inte vara nog stolt över dem. Resan med dem kommer att vara rolig att följa, jag är livrädd att mänsklighetens dåliga sidor ska drabba dem. Vilket det såklart kommer att göra för ingen här på jorden är ju helgon precis. Så jag kämpar. Som en Gnu! För att de ska förstå mänskliga värden, vad är viktigt och hur långt kan man gå i behandling av andra? Tack och lov så hjälper skolan till tack vare Friends och den moral som predikas i gruppen. Tack tack till den kommunala grundskolan!!

I år har vi inte spenderat pengar på stora och långa resor iallafall, det kan ju vara bra. För det finns saker att lära sig till varje år, mina är klara. Integritet. Kommunikation. Viljestyrka. Detta ska jag fortsätta kämpa med, helt klart. Så nu tar jag på mig lammskinnet och sållar mig in i ledet... Ja jag lovar inget, men jag ska göra mitt bästa. Det naggar dock i bakhuvudet att de största individualisterna har varit enormt inspirationsrika Ledare för mig... men det är väl bara något som jag har fått för mig.

Det var förresten mycket, mycket roligt att samtala med en gammal kontakt via jobbet. Jag kände mig så upplyft och omtyckt efter det samtalet. Javisst, jag är inne på rätt spår. Ja, jag kan flyga, jag är inte rädd! Varför skulle inte jag kunna då andra kan? Jag behöver nog hitta mig en klok och stark Mentor, känner jag. Kanske ett delmål i resan genom år 2013 där slutmålet måste vara lycka. Hur mycket slår lyckomätaren ut vid slutet av nästa år?


Gott nytt år och hemskt mycket God fortsättning till er alla! Tack för att du lyssnade.